Jag vet inte när Carl Otto Werkelid har deadline på sina krönikor men jag tror inte att det är två år innan publicering. Det kan bara inte vara så.Dagspress har det svårt. En gång per dag räcker inte längre för att vara snabbast. Bloggsfären äter upp nyheterna, och när nyheterna hamnar i tryck så känns de som gårdagens. För att de är gårdagens. Samtidigt har dagstidningarna en skyldighet att spegla sin samtid. Så de kan ju inte gärna skita i alla dessa gårdagens nyheter.
Den vanligaste lösningen, i alla fall med nyheter från min bransch, är att klumpa ihop dem i söndagsbilagor eller låta dem sippra ut via tidningens krönikörer, som i förbifarten. Min bransch är modebranschen.
Söndagsbilagor, visst. Men är man inte snabbast så måste man vara vassast. DN och SvD har tyngd och tradition som kräver smarta vinklar. De smartaste. Så då får de fan se till att spetsa. Använda måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Dissekera bloggskiten. Komma ut smartare än allt det andra tillsammans på söndag. Så man inte behöver sätta kaffet i halsen.
Carl Otto gillar mode också. Han är kulturchef på SvD, om ni inte visste det. Som skrädderikonst, jämförbar med arkitektur och skulptur. Han tycker inte att det finns tillräckligt många specialkunniga skribenter inom området. Jag håller med, men även om jag uppskattar hans kontextualisering av modet – han verkar vilja se det som en kulturyttring bland många – så tycker jag att han klagar lite väl mycket. Mode handlar mest om människor, livshistorier. Om det kan folk utan examen i modevetenskap skriva. Inte bara Susanna Strömquist, alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar