Definitivt

Imorgon klockan 15.00 avgörs saker som definitivt påverkar mitt liv. Jag är väldigt exalterad. Klockan 15.00 alltså.

//

Jag upptäcker fortfarande nya delar av New York Magazine som jag gillar. Tror det har mycket med formspråket att göra. Nyss hamnade jag på Photo Op där det som händer är att fina bilder läggs upp och agerar nyheter. Här är inlägget Tennis Shoes från igår. Det är Roger Federers skor på US Open som började igår. Han vann storslaget. RF.



//

Jag tycker om att maila bekanta och gratulera dem för saker de gjort. "Ville bara säga" börjar jag med. Det kan vara för en bra skriven text, en fin bild, ett intressant stylat jobb eller vad som helst. Ibland mailar jag alla jag känner på en redaktion och skriver "Ville bara säga grattis till en fin tidning." Idag mailade jag till Karin Winther som nuförtiden jobbar på MTV och skrev "Hej söt, ville bara säga grattis till fin debut igår, tycker du skötte dig galant. Hihi."

Jag undrar fortfarande om vems bekräftelse det här beteendet handlar om. Min eller deras. Jag har i alla fall bestämt mig för att göra det varje gång jag känner för det.

//

Tunnelbanefärden hem idag var intressant. Jag träffade två vänner jag faktiskt vill träffa. Det var Andreas Halldén, vi pratade om hur man ska hantera assistenter, och Henok Fentie, han sa att han inte jobbade ihjäl sig. Under hela tiden var en Kingpraktikant med. Han verkar bra, riktigt driven. Han sa "ah asså jag pluggar grafisk design i Västerås men nu trivs jag på King så mycket, alltså jag gillar det är så jävla bra" och var alldeles ivrig. Ivrigt är fint.

Fint: Blekan

Punkt Se suger musten ur en varje gång

Här följer ett exempel på hur Punkt Se suger musten ur allt som är roligt. Här är ett urklipp från en artikel där jag skulle tycka till om ordningsvakternas nya röda fleeceuniformer.

Vad ger kläderna för intryck?
– Tröjorna ser mysiga ut, men rent modemässigt hade något lite mer västtyskt känts vassare.

Vad signalerar färgerna?
– Rött känns mer SL, blått mer Connex. I mitt huvud är SL tryggt och Connex farligt. Därför tycker jag att tillbakagången till det röda är bra.

Är det en bra väktarklädsel?
– Tröjan är nog bekväm, men man kan ju vara bekväm och välklädd samtidigt. Fleecen är ingen hit.

Är de förtroendeingivande?
– Ja, de här grabbarna kan man gå fram till och krama om.

Här följer mina originalsvar. Jag hatar kvällstidningar.

Vad ger kläderna för intryck?
– Tröjorna ser mysiga ut. Det kanske är bra, ordningsvakter med mjuka värden är önskvärt, men rent modemässigt hade något lite mer västtyskt känts vassare. Axelvaddar, dubbelknäppning, något sånt. Och jag är lite besviken på passformen, den är dålig. Bara för att man är ordningsvakt behöver man väl inte se tjock ut? Det är synd att uttrycket “det ser lite landsting ut” lever vidare i både kläder och inredning. SL kunde ju ha anlitat en gästdesigner, typ som ICA gjorde med Whyred (de gjorde visserligen en kasse tillsammans, inga personalkläder) och som de stora franska modehusen gör med flygbolagsuniformer (prestigeuppdrag!). Jag menar, Lasse Åberg fick ju göra tunnelbanesätena? Det skulle varit fint med någon som Jonny Johansson från Acne som första SL-designer. Vilken uppmärksamhet de skulle få. Och ordningsvakterna skulle säkert vara stolta över sin nya kostym.

Vad signalerar färgerna?
– Rött känns mer SL, blått mer Connex. I mitt huvud är SL tryggt och Connex farligt. Därför tycker jag att tillbakagången till det röda är bra. (Även om jag inser i skrivande stund att det nog mest är bussarnas färg som har gått från rött till blått sedan internationaliseringen av allt.) Haha. Jag skulle nog valt att lägga till en tredje färg i kollektivtrafikens färgskala. Rött, blått – och grönt. Eller lila. Den här sortens röd kommer inte direkt stort till hösten.

Är det här en bra klädsel för väktare?
– Min far är fältassistent och jobbar mycket ute på stan när kidsen ränner runt om nätterna. Han skulle gilla tröjan, speciellt om den finns i fleece. Fleece är det bästa som hänt honom. Tröjan är nog bekväm, men det fina med dagens modeklimat är att man kan vara bekväm och välklädd samtidigt. Jag är bekväm varje dag men har ingen fleecetröja. Här vill jag dock tillägga att fleecen säkerligen kommer bli modeskapares favoritplagg vid någon gång snart. Nyckeln med material är att man aldrig ska säga aldrig. Men än en gång – inte en hit just den här hösten.

Är de förtroendeingivande?
– Ja, de här grabbarna kan man gå fram till och krama om. Men är det obligatoriskt för en väktare med keps? De borde ha bobby-hattar istället, då skulle man ju fattar direkt att de har vissa befogenheter.

Jag är ju ett barn. Låt mig vara för fan.

Mamma sms:ar och upplyser om att det heter ärmlös, inte armlös, när jag redan vill lägga mig ner och dö för att självaste rubriken föreslår att den intervjuade designern är norsk, inte dansk.

//

Jag ligger och grubblar över varför jag svarat att jag hade önskat att ordningsvakternas nya uniformer var lite mer västtyska när reportern ringde och frågade. Jag tänkte nog på västberlin. Nåväl. Pappa sms:ar morgonen därpå och bekräftar. "Vad menade du egentligen med västtyskland?"

De vill mig bara väl, de där två.

if your status aint hood

Jag och Martin hade block party i Marseille redan i juli. (Grolsch Block Party kom först efteråt, i augusti.)

Breaking news: Hundar som accessoar

Jag vet inte när Carl Otto Werkelid har deadline på sina krönikor men jag tror inte att det är två år innan publicering. Det kan bara inte vara så.

Dagspress har det svårt. En gång per dag räcker inte längre för att vara snabbast. Bloggsfären äter upp nyheterna, och när nyheterna hamnar i tryck så känns de som gårdagens. För att de är gårdagens. Samtidigt har dagstidningarna en skyldighet att spegla sin samtid. Så de kan ju inte gärna skita i alla dessa gårdagens nyheter.

Den vanligaste lösningen, i alla fall med nyheter från min bransch, är att klumpa ihop dem i söndagsbilagor eller låta dem sippra ut via tidningens krönikörer, som i förbifarten. Min bransch är modebranschen.

Söndagsbilagor, visst. Men är man inte snabbast så måste man vara vassast. DN och SvD har tyngd och tradition som kräver smarta vinklar. De smartaste. Så då får de fan se till att spetsa. Använda måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och lördag. Dissekera bloggskiten. Komma ut smartare än allt det andra tillsammans på söndag. Så man inte behöver sätta kaffet i halsen.

Carl Otto gillar mode också. Han är kulturchef på SvD, om ni inte visste det. Som skrädderikonst, jämförbar med arkitektur och skulptur. Han tycker inte att det finns tillräckligt många specialkunniga skribenter inom området. Jag håller med, men även om jag uppskattar hans kontextualisering av modet – han verkar vilja se det som en kulturyttring bland många – så tycker jag att han klagar lite väl mycket. Mode handlar mest om människor, livshistorier. Om det kan folk utan examen i modevetenskap skriva. Inte bara Susanna Strömquist, alltså.